Har sett att Rick Falkvinge skriver om patent. Det är något som är aktuellt på vårt forskningsinstitut också. Vi har en “scientific director” (svenska?), vi kan kalla honom H, som är besatt av bibliografiska data. Impact factors, antal citeringar… allt räknas samman enligt en komplicerad modell så att varje forskare får sin egen personliga impact. Men förutom att publicera i prestigefyllda tidskrifter så skall man också patentera sina upptäckter! Ett patent har tillskrivits en artificiell impact factor (som är ganska hög) för att passa in i formeln. Tydligen är vår forskargrupp också den enda på institutet som inte har ett enda patent, något som irriterar vår käre H. För några dagar sedan fick fru mjn en föreläsning om vikten av att patentera upptäckter när hon stötte ihop med H i korridoren. Till saken hör även att vi numera är delvis finansierade av ett stort EU-anslag under programmet “innovativ ekonomi” som också gärna ser patent och inte bara artiklar som resultat av finansieringen.

Jag är personligen starkt motståndare till idén att patentera eventuella upptäckter av flera skäl, några ideologiska, andra praktiska:

• Min forskning är offentligt finansierad. Därför tycker jag att det är jävligt fel att stänga ute de som faktiskt betalat för mina resultat, dvs allmänheten, från att använda resultaten. Det är illa nog att de tvingas betala svindyra prenumerationer för att läsa om dem*. 
• Om vi accepterar premissen att det är moraliskt att patentera mina resultat så har vi ändå min allmänna skepsis mot patent. Jag känner tillräckligt med folk inom företagsvärlden för att veta hur det där med patent egentligen fungerar – och det är fan inte för att skydda den lille uppfinnaren. Snarare precis så som Falkvinge beskriver det in första delen av patentserien.
• Men om jag mot förmodan skulle tro på patentprincipen så har jag inget intresse av att driva något företag eller sälja mina idéer. Jag skulle förmodligen vara usel på det. Saker jag inte är intresserad av sköter jag helst genom att vänta och hoppas på att de löser sig själva. Och jag kan tänka mig få saker jag är mindre intresserad av. Jag är en sådan underlig fågel som faktiskt forskar för att det är kul, intressant och spännande, trots att det är hopplöst underbetalt (i alla fall här). Företagsdrivande/säljande låter som raka motsatsen till det.
• Det är inte värt tiden. Att skriva ett patent tar tid och utdelningen, i form av potentiella läsare, citeringar och så vidare gör det inte värt det. Att någon mot förmodan skulle dyka upp ur det blå för att köpa rätten till patentet ser jag som så osannolikt att det knappt ens förtjänar att vägas in i ekvationen.

Sammantaget kan jag inte komma till någon annan slutsats än att jag inte kommer att skriva något patent, även om jag mot förmodan skulle hitta på något patenterbart. (Vilket i sig känns rätt osannolikt.)

Dagens ord är wynalazek – uppfinning.
* Jo, jag publicerar i tidskrifter gömda bakom betalväggar. Lovar att ge mina tankar på Open Access i en egen bloggpost om några dagar. 


Andra bloggar om: vetenskap, forskning, patent.