Kandidaterna i det polska presidentvalet.

Man kan väl lugnt konstatera att intresset för helgens polska presidentval inte har varit särskilt omfattande i svenska media. Å andra sidan är väl det rätt motiverat. Det är ju “bara” ett presidentval, i ett land där presidentens befogenheter är ganska… komplicerade. Fast om man lyssnar till kandidaterna så verkar de heller inte riktigt veta vad som faller på presidentens bord och vad som är regeringens och parlamentets jobb. I den stora tv-debatten i veckan lovade kandidaterna vitt och brett att sänka skatterna och pensionsåldern, att förbättra sjukvården … och en ponny till alla. Dvs, mestadels det som regeringen och inte presidenten har hand om. Och detsamma gäller även valkompassen Latarnik Wyborczy.

Om man hade en väldigt låg tröskel för dramatik skulle man kunna kalla valet för rafflande, men det är i själva verket det tråkigaste valet sedan kommunisterna envisades med låta sig väljas i enpartival år efter år. Trots 11 kandidater finns det bara en, Andrzej Duda från oppositionspartiet PiS (Lag och Rättvisa), som kan utmana den sittande presidenten Komorowski. Länge handlade det mest om det skulle behövas en andra runda eller ej för Komorowski att bli omvald.

Bland kandidaterna, 10 män och en kvinna, finner vi öppet antisemitiska ultrakatoliker som Grzegorz Braun, ultranationalister med högerarmsproblem som Marian Kowalski och så klart Janusz Korwin-Mikke som blir mer excentrisk för varje år som går. För övrigt var Kowalski tidigare med i Korwin-Mikkes skumma parti Unia Polityki Realnej.

Mina resultat från Latarnik Wyborczy.

I mina resultat från valkompassen kan jag nöjt konstatera att bottentrion är just tölparna ovan. På första plats hittar vi Janusz Palikot, som när han stormade in i sejmen verkligen var en av Polens mest intressanta politiker. På senare tid verkar hans ego ha tagit över en del av hans omdöme och han ägnar sig alltför mycket åt försök till rubrikskapande. På andra plats ligger, lite förvånande, vänsterkandidaten Magdalena Ogórek. Hon utsågs, helt okänd, som kandidat för vänsteralliansen SLD, ett parti hon inte en är medlem i. Elaka tungor kallar henne för en ersättningskandidat för Leszek Miller (liksom Duda kallas för Kaczyńskis stand-in). Ogórek har tyvärr inte övertygat och visat på sin oerfarenhet genom att länge vägra svara på journalisters frågor efter presskonferenser och så vidare. Till hennes förtjänster kan jag räkna in att hon nu hamnat i onåd hos SLD för att hon inte kampanjar tillräckligt mot deras kärnväljare – ex-kommunisterna.

I opinionsundersökningarna (som inte längre får publiceras för att vi har gått in i valtystnaden) leder Komorowski över Duda med runt 40% mot 30%. Trea ligger Paweł Kukiz, sångare och skådespelare, vars huvudfråga är att valsystemet måste förändras för att ge mer makt åt medborgarna. Han går till val på att införa ett system med enmansvalkretsar av Storbritannisk modell. Korwin-Mikke kammar hem en del outsiderröster (och han är av någon obegriplig anledning populär bland unga) och ligger runt 5%, samma som Ogórek. De andra kandidaterna (mikroberna kallade) har 1% eller mindre stöd. Det är en tröst i alla fall.

På söndag kväll väntas resultatet av första rundan.